Ack, ack, ack

När matt jag gjort ett nytt försök
att vältra mej ur bingen
och min person i husets kök
blir välkomnad av ingen
förutom flottigt, fult porslin
och the och blodtrycksmedicin
och speglar som jag låter bli
att spegla mej uti
då tänker jag en del på mej
det är en massa fel på mej
jag är helt enkelt inget bra
ack ja, ack ja, ack ja

En tanke dyker ofta opp
när jag går runt i parken
att allt från ekens jättekropp
ner till den minsta kvarken
är ett och helt och hör ihop
med mänskors skratt och glada rop
men ack, från denna stora lag
är jag ett undantag
här sitter folk och grillar korv
men jag som inte gillar korv
kan självklart inte sätta mej
ack nej, ack nej, ack nej

Att knappast inte någon ha
att prata med och leka
det passar inte särskilt bra
de ängsliga och veka
att avsöndrad och utestängd
begrunda dagens tomma mängd
kan lätt försätta mången i
betryck och hysteri
sånt börjar vissa tjuta av
men jag försöker njuta av
att sitta för mej själv och glo
ack jo, ack jo, ack jo

Men stunderna av välbehag
blir omsorgsfullt beskjutna
med bilder av dom nederlag
som utgör mitt förflutna
och genom friden bryter fram
en lavaström av evig skam
och rummet bågnar jättefort
av allting dumt jag gjort
sånt kan man inte glömma som
man varje natt får drömma om
och inget båtar ens ett smack
ack ack, ack ack, ack ack