Den här världen

som är en pastisch, eller något aningen mera kritiskt, på en av Edvard Perssons hits. Hette den inte Vägen till himlen?

Du må tro att den här världen
är mig kär och oskattbar
jojomen, för övrigt är den
ju den enda som vi har

det är tryggt och skönt att veta
– och det vet vi ju till mans –
att det fåfängt är att leta
efter landet Ingenstans

men fast världen är så ljuvlig kan man stöta på ändå
vissa obehagligheter och konflikter
men det bästa man kan göra är att träget traska på
och att samvetsgrant utföra sina plikter

och om dagarna känns tomma
är den bästa medicin
tryggheten hos barn och blomma
och i din dagliga rutin

och i barn och blommas kramar
växer din lojalitet
mot vår värld och dina ramar
i en given verklighet

*

Låt dom kloka och dom lärda
käbbla om sin utopi
dom är mest beklagansvärda
som dom bråkar och står i

nej, säg hej! till verkligheten
och var tacksam sen för att
du är lyckligt omedveten
om den stolliga debatt

som går ut på att det också finns en annan verklighet
som är möjlig, bättre och minst lika verklig
den som säger så han vinner ej gehör hos oss som vet
att han bara vill va skitförnäm och märklig

men vi enkla mänskor drömmer
aldrig om nån bättre jord
därför att vi inte glömmer
dessa gamla, kloka ord

den är vis som snabbt begraver
all sin längtan och förstår
att man vet ju vad man haver
men man vet ej vad man får

 

27/3 1984