Håkansången

En vissnande blomma är skröplig men vacker
men slutligen dör den, när sommaren flytt
men när kölden ger vika för vårens attacker
ska blommorna segervisst segra på nytt

Med människokroppen är fallet ett annat
den blir inte vacker när den töms på liv
den slappnar och rynkar sig nåt så förbannat
och döden den möter är definitiv

Tack och farväl nu vår gamle manager
nu försvinner du från oss och vi hänger läpp
för i dina grånade skäggstrån och mustascher
har döden med iskalla fingrar fått grepp

***

Vi minns när vi såg på dig som ett mirakel
av okuvlig styrka och vitalitet
det var upptåg och fester och hyss och spektakel
ett mönster för livsmod och osjälviskhet

Men se denna åldrade, trötta lekamen
ett skal tömt på liv, tankeskärpa och vett
den är som den gamla och uttjänta ramen
kring ditt bleknade, färglösa, nötta porträtt

Tack och farväl nu vår gamle manager
vi tittar barmhärtigt på annat när du
i senilitet super upp våra gager
det får vi väl helt enkelt lära oss nu

***

Ett stöd för sin fru och en tröst för sin moder
därtill nummer ett inom manageri
en prima kamrat och en god dryckesbroder
en kämpe för frihet och demokrati

Allt detta har visat sig vara förgängligt
när livet nu kastar sig fram mot sitt slut
det vackra du gjort blir nu tomt och fåfängligt
när sanden i timglaset snart runnit ut

Tack och farväl nu vår gamle manager
vi är här hos dig men du är ensam nu
när du går mot den sista av livets passager
där finns inte plats för nån annan än du

***

Du undrar vart tiden och dagarna svunnit
var livet då ingenting mer än det här?
Det är ju så mycket som du inte hunnit
du fick aldrig slutföra din livsaffär

Men tiden är inne och uppbrottet nalkas
dagen går ohjälpligt över till kväll
du ängslas och våndas och åderförkalkas
och hjärnceller faller mot marken som mjäll

Tack och farväl nu vår gamle manager
allting tar slut nu och tåget har gått
vi ser hur du ensam, med bittra grimascher
försöker försonas trots allt med din lott

Tack och farväl nu vår gamle manager
nu försvinner du från oss och vi hänger läpp
för i dina grånade skäggstrån och mustascher
har döden med iskalla fingrar fått grepp

17/2 -85