Faser

Dag Widmark skickade ett mail.

”Jag lyssna på er LP igår. Kan inte låta bli att fundera lite grann. Jag tycker mig kunna urskilja tre faser i Destos utveckling från Lpn och framåt.

1 Lindström med rötter i progg
Låtar: LP skivan

Texterna är välgjorda och rätt tydliga, musiken bär spår av svensk progg och liknande (Blå tåget, kanske Hoola o Ola Magnell) här finns lite countryinfluenser, visor och fraser från amerikansk 50 o tidig 60-tals rock o pop.

2 Lindström, modern visgrupp med rock och punkattityd
Låtar: Blues på sängkanten, Skolsången, Jajemen, Hej grabbar, Serenad, Disco, Vaggvisa, Mycke mera, Håkansången, Knäpplåten (de tre sista kommer visserligen från mig men jag ansträngde mig att göra dom i, som jag tyckte, nån slags Desto-stil).

Texterna är ännu mer välsnickrade och dessutom roligare, ofta finns här inbyggda frågor, svar o kommentarer mellan bandmedlemmar. Är det här Lindström blir sådär punkigt o gapigt eller fanns det tidigare? Flera fina låtar i svensk vistradition med snygga lån från bl a Evert Taube (Hej grabbar – Rosa på bal, Skolsången – Huldas Karin) tillsammans med lite bluesrock mm – måhända som en följd av trummaskinens intåg.

3 Lindström, popband med en del influenser från samtida rock
Låtar: Slå opp derå, Fel, Ingen skada, Lugn, Tsoere dom, Besviken, Rätt normalt, Nicke.

Texter som är lite mer allvarliga och  funderande och framförallt så pratas (eller rappas) dom oftast. Musiken är rätt monoton, påtagligt tyngre och präglad av DW och hans orgel (jo jag gillade ju svåra grejer som Talking heads, Penguin Cafe, Lasse Hollmer, o the Residents) Om inte annat så fick vi ett eget sound, tycker jag, nån slags egensinnig elorgel-rap.”

 

-1979   1979-1989   1989-