Vi var på väg till Stockholm. Vi skulle framträda där. Håkan var med, vill vi minnas. Men på vägen dit skulle vi också spela i Mullsjö. Man kunde därför säga att vi var ute på turné.
I Mullsjö möttes vi av en konferencier i kostym. Han var på g. Det rörde sig om någon slags officiellt arrangemang, kanske Mullsjös dag eller något liknande. Konferencieren skulle presentera artisterna, berättade han, och kanske också göra en del roliga imitationer av kända personer.
Det var ett utomhusarrangemang i en park. Scenen var en sådan där fast variant som ibland finns i kommunala parker. Mest som ett minne från en tid då man trodde att sådana scener i sig skulle föda muntrationer och kommunalt inramad livsglädje.
Publiken satt på glest utplacerade parkbänkar. Den utgjordes av knappt tio personer. De flesta var över pensionsstrecket och såg ut som om de alltid, vid tjänlig väderlek, satt där alldeles oavsett om det var Mullsjös dag eller ej.
”It is great to be here in Mullsjö”, sa vi till publiken och sedan spelade vi våra låtar. Vi hade väldigt roligt.
