![\"\"](\"http:\/\/destolindstrom.se\/images\/1DSCN0175.JPG\")
<\/p>\nVi tittade p\u00e5 varandra. Vi var lika m\u00e5nga som sist, men vi s\u00e5g lite annorlunda ut. Vi var tjockare, ehuru fetman var oj\u00e4mnt f\u00f6rdelad mellan oss. Vi var tunn- och gr\u00e5h\u00e5rigare. Oj\u00e4mn f\u00f6rdelning ocks\u00e5 d\u00e4r. Ansiktsdragen hade tillf\u00f6rts ett vagt inslag av sladdrighet. Men vi k\u00e4nde igen oss.<\/p>\n
Vi skulle b\u00f6rja spela igen, t\u00e4nkte vi. Den prim\u00e4ra anledningen var att vi detta \u00e5r fyllde 50 och det skulle vi, tyckte vi, fira tillsammans, precis som n\u00e4r vi fyllde 40. Med en fest p\u00e5 vilken vi sj\u00e4lva spelade. Precis som n\u00e4r vi fyllde 40.<\/p>\n
Men vi tyckte att vi kunde g\u00e5 betydligt l\u00e4ngre \u00e4n s\u00e5. Vi kunde helt enkelt ta upp spelandet igen, p\u00e5 lite mera permanent, fortl\u00f6pande bas.<\/p>\n
Varf\u00f6r tyckte vi s\u00e5? Bara n\u00e5gra \u00e5r tidigare var tanken avl\u00e4gsen. N\u00e4r den n\u00e5gon g\u00e5ng kr\u00f6p n\u00e4rmare bem\u00f6ttes den med ointresse och kanske \u00e4ven n\u00e5got starkare som \u00e4r svagare \u00e4n avsmak. (M\u00f6jligen var ocks\u00e5 ointresset och den milda avsmaken oj\u00e4mnt f\u00f6rdelad mellan oss.) Men nu framstod ett \u00e5terupptaget spelande som tilltalande och, p\u00e5 ett alldeles okomplicerat s\u00e4tt, roligt. Varf\u00f6r?<\/p>\n
Man kan peka p\u00e5 yttre sk\u00e4l. Under m\u00e5nga \u00e5r hade jobb, barn och familjeliv upptagit v\u00e5r tid och v\u00e5rt engagemang. Men nu var barnen (med tre viktiga undantag) s\u00e5 pass stora att de g\u00e4rna \u00f6kade avst\u00e5ndet till v\u00e5ra omsorger och hj\u00e4lpinsatser. Familjen var f\u00f6rst\u00e5s fortfarande oerh\u00f6rt viktig, men p\u00e5 ett annat s\u00e4tt. Jobben tog ocks\u00e5 nu sin tid, men samma engagemang kunde vi inte uppb\u00e5da f\u00f6r dem. De st\u00f6rre utmaningar som de kunde erbjuda hade vi redan antagit och hj\u00e4lpligt klarat av. Jobben b\u00f6rjade visa en ny sida; en som hade med repetition, rutin, torr och instrumentell tj\u00e4nsteut\u00f6vning att g\u00f6ra. Tid och engagemang kunde allts\u00e5 delvis riktas mot ett nytt, eller, om man s\u00e5 vill, gammalt, h\u00e5ll.<\/p>\n
Men det var ocks\u00e5 n\u00e5gonting annat. N\u00e5got som \u00e4r lite sv\u00e5rare att s\u00e4tta ord p\u00e5. Tanken p\u00e5 spelandet var inv\u00e4vd i en n\u00e5got annorlunda\u2026. eeehh\u2026. k\u00e4nslom\u00e4ssig kontext. Vi t\u00e4nkte p\u00e5 det p\u00e5 ett mindre upphettat s\u00e4tt. Det g\u00e4llde inte l\u00e4ngre livet. Vi hems\u00f6ktes inte l\u00e4ngre av st\u00e4mningar i vilka spelandet tilldelades grandiosa uppgifter och missioner. Vi ville inte spela f\u00f6r att p\u00e5 ett genomgripande s\u00e4tt f\u00f6r\u00e4ndra det vi hade inom och omkring oss. S\u00e5 hade det, \u00e5tminstone delvis, varit f\u00f6rr. Det innebar ett mycket lidelsefullt musicerande, ett uppskruvat k\u00e4nslol\u00e4ge med tydliga narcissistiska komponenter. Faktum \u00e4r nog att just det var en bidragande orsak till att vi en g\u00e5ng \u2013 vi brukar t\u00e4nka oss att den inf\u00f6ll 1989 \u2013 slutade spela. Det blev f\u00f6r energislukande att leva s\u00e5 och det var, som var och en kan f\u00f6rst\u00e5, en drivkraft bakom de interna konflikter som vi oftast, men inte alltid, lyckades parera n\u00e5got s\u00e5 n\u00e4r.<\/p>\n
Nu uppt\u00e4ckte vi att vi faktiskt hade lite sv\u00e5rt att f\u00f6rst\u00e5 de d\u00e4r k\u00e4nslorna. Vi t\u00e4nkte enklare: spela g\u00f6r man f\u00f6r att det \u00e4r roligt. Texter skriver man f\u00f6r att de ska bli bra. Att kommentera v\u00e4rlden \u00e4r trots allt en meningsfull syssels\u00e4ttning, men att f\u00f6r\u00e4ndra den? D\u00e5 m\u00e5ste man f\u00f6rst f\u00f6rst\u00e5 hur den \u00e4r sammansatt och vad den h\u00e5ller p\u00e5 med. Det g\u00f6r inte vi.<\/p>\n
<\/p>\n
*<\/p>\n
Femtio(eller hundrafemtio)\u00e5rskalaset avh\u00f6lls p\u00e5 Caf\u00e9 H\u00e4ngmattan i Musikens hus i Majorna i november 2005. Det var en tillst\u00e4llning som gladde oss storligen. N\u00e4stan alla vi k\u00e4nner och gillar var d\u00e4r och de flesta visade tecken p\u00e5 att gilla det. Vi spelade. Vi hade gl\u00f6mt bort det d\u00e4r med nervositet och den f\u00f6rsummelsen st\u00e4llde v\u00e4l till ett och annat f\u00f6r oss. Men vi tyckte mycket om att spela. Vi hade ju till och med gjort ett par nya l\u00e5tar som vi med illa dold stolthet kunde presentera. Vi fick intrycket att publiken tyckte om att vi spelade.<\/p>\n
Men mest omtyckta blev tre av v\u00e5ra barn \u2013 Kalle, Simon och Arvid \u2013 som inf\u00f6r kv\u00e4llen repat in n\u00e5gra av v\u00e5ra \u00e4ldre l\u00e5tar (och d\u00e4rmed befriat oss fr\u00e5n att framf\u00f6ra dessa). De gjorde succ\u00e9 p\u00e5 ett s\u00e4tt som vi sj\u00e4lva aldrig f\u00e5tt uppleva. De r\u00f6rde publiken, eller i alla fall delar av den, p\u00e5 ett intr\u00e4ngande s\u00e4tt. Pojkarna var s\u00e5 unga och hade, kunde n\u00e5gra minnas, nyss varit \u00e4nnu yngre. Medel\u00e5lders m\u00f6drar k\u00e4mpade med t\u00e5rarna. Och faktiskt! Man kunde ocks\u00e5 se f\u00e4der bita sig krampaktigt i underl\u00e4ppen.<\/p>\n
Kanske var det s\u00e5 att s\u00f6nerna manade fram en tokig vision av tidl\u00f6shet. \u00c5ldrande finns inte! Gamla s\u00e5nger \u00e4r eviga, liksom de k\u00e4nslor de en g\u00e5ng givit upphov till! Den h\u00e4nsynsl\u00f6sa tiden kan l\u00e5ta sig f\u00e5ngas och tvingas att st\u00e5 stilla!<\/p>\n
Eller kanske var det tv\u00e4rtom. De medel\u00e5lders gubbstruttar som just linkat av scenen s\u00e5g f\u00f6r blott n\u00e5gra flyende minuter sedan ut som de ynglingar som nu tagit den i besittning. Vart tar tiden v\u00e4gen? Varf\u00f6r g\u00e5r den s\u00e5 ofattbart fort? Vad \u00e4r ett m\u00e4nniskoliv annat en kort fl\u00e4mtning i en ogripbar\u00a0o\u00e4ndlighet?<\/p>\n
Eller kanske var det p\u00e5 b\u00e5da s\u00e4tten samtidigt? S\u00e5 var det nog, f\u00f6r s\u00e5 \u00e4r v\u00e4l den naturligaste grunden f\u00f6r r\u00f6relse beskaffad: den \u00e4r ett om\u00f6jligt m\u00f6te mellan starka intryck som inte l\u00e5ter sig f\u00f6renas. Den f\u00e5r inte plats i prat och f\u00f6rnumstighet. Den \u00f6verv\u00e4ldigar, man drunknar.<\/p>\n
Jaja, duktiga var de i alla fall, pojkarna.<\/p>\n
![\"\"](\"http:\/\/destolindstrom.se\/images\/DSCF0063.JPG\")
<\/p>\n
\u20131979<\/a>\u00a0\u00a0 1979\u20131989<\/a>\u00a0\u00a0 1989\u2013 <\/a><\/p>\n\n\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Vi tittade p\u00e5 varandra. Vi var lika m\u00e5nga som sist, men vi s\u00e5g lite annorlunda ut. Vi var tjockare, ehuru fetman var oj\u00e4mnt f\u00f6rdelad mellan oss. Vi var tunn- och gr\u00e5h\u00e5rigare. Oj\u00e4mn f\u00f6rdelning ocks\u00e5 d\u00e4r. Ansiktsdragen hade tillf\u00f6rts ett vagt inslag av sladdrighet. Men vi k\u00e4nde igen oss. Vi skulle b\u00f6rja spela igen, t\u00e4nkte vi. … Forts\u00e4tt l\u00e4sa Nittonhundrafemtiofem \u00e5rs m\u00e4n ser bak\u00e5t, fram\u00e5t och b\u00f6rjar om<\/span>