Som en tjuv kom han smygande till hennes hus
\nhans stridslust och stolthet var malda till grus
\nhan var tr\u00f6tt som om han vakat en vecka i str\u00e4ck
\noch hans smalnande \u00f6gon lyste vilda av skr\u00e4ck<\/p>\n
Han sa: striden d\u00e4r ute den h\u00e5rdnar allt mer
\noch dom som vill \u00e5t mej dom blir fler och fler
\njag h\u00f6r hur dom ropar \u201dge upp och bek\u00e4nn\u201d
\nmen jag ska inte ge mej, inte nu, inte \u00e4n<\/p>\n
Det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r, min k\u00e4ra, jag kommer till dej
\njag beh\u00f6ver all k\u00e4rlek du kan ge till mej
\nh\u00e4r kan jag g\u00f6mma mej tills dagen gryr
\ndin k\u00e4rlek \u00e4r skrymslet till vilket jag flyr<\/p>\n
H\u00e4r i din famn, h\u00e4r finns ingen strid
\nh\u00e4r f\u00e5r jag vila och h\u00e4r f\u00e5r jag frid
\ni det hotfulla havet \u00e4r du den \u00f6
\nd\u00e4r jag vill sova och d\u00e4r jag vill d\u00f6<\/p>\n
Och d\u00e5 tog hon hans hand och tog honom med
\ntill hennes rum d\u00e4r dom fick vara i fred
\nhan t\u00e4nkte: s\u00e5 h\u00e4r ska det alltid va
\nmen hon sl\u00e4ppte hans hand, sl\u00e4ppte taget och sa:<\/p>\n
Striden d\u00e4r ute, den \u00e4r v\u00e5rt hopp
\nstriden \u00e4r balsam f\u00f6r din sargade kropp
\nfrukta den inte utan v\u00e4lkomna den
\nden \u00e4r ingen fiende, den \u00e4r en v\u00e4n<\/p>\n
Det \u00e4r arbete, det som du kallar f\u00f6r strid
\noch d\u00e4r arbetet slutar tar tomheten vid
\ni tomhet \u00e4r k\u00e4rleken d\u00f6md till att d\u00f6
\nv\u00e5r k\u00e4rlek kan aldrig n\u00e5nsin vara en \u00f6<\/p>\n
V\u00e5r k\u00e4rlek ryms inte h\u00e4r i mitt rum
\noch k\u00e4rleken kv\u00e4vs i ett vakuum
\nden m\u00e5ste ha luft om den ska vara hel
\nden m\u00e5ste riskeras, m\u00e5ste s\u00e4ttas p\u00e5 spel<\/p>\n
D\u00e4rf\u00f6r m\u00e5ste vi v\u00e4cka den st\u00e4ndigt, min v\u00e4n
\nifr\u00e5gas\u00e4tta och ompr\u00f6va den
\nd\u00e4rf\u00f6r m\u00e5ste vi k\u00e4mpa om den ska va sann
\nd\u00e4rf\u00f6r m\u00e5ste vi j\u00e4mt attackera varann<\/p>\n
Han stod d\u00e4r p\u00e5 tr\u00f6skeln till hennes rum
\nhan stod d\u00e4r och tvekade, tankfull och stum
\nhade han styrkan att vilja f\u00f6rst\u00e5?
\nskulle han stanna eller skulle han g\u00e5?<\/p>\n
Senast 1983<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Som en tjuv kom han smygande till hennes hus hans stridslust och stolthet var malda till grus han var tr\u00f6tt som om han vakat en vecka i str\u00e4ck och hans smalnande \u00f6gon lyste vilda av skr\u00e4ck Han sa: striden d\u00e4r ute den h\u00e5rdnar allt mer och dom som vill \u00e5t mej dom blir fler och … Forts\u00e4tt l\u00e4sa Balladen om han, hon, arbetet och k\u00e4rleken<\/span>