Dag spelade mest f\u00f6r sig sj\u00e4lv. Han hade ett musikaliskt \u00f6ga f\u00f6r ensamma m\u00e4n som spelade egna s\u00e5nger till eget gitarrackompanjemang. Det var i relation till en specifik nordamerikansk tradition som han kunde odla det intresset. St\u00f6rst i denna var f\u00f6rst\u00e5s Bob Dylan. Men Dag k\u00e4nde till m\u00e5nga flera artister av snarlik typ. Hans kunskaper p\u00e5 omr\u00e5det var mycket f\u00f6rfinade och sparsmakade.<\/p>\n
Dag spelade st\u00e5lstr\u00e4ngad gitarr. Han hade en fin s\u00e5dan. P\u00e5 den hade han utvecklat en avancerad spelteknik.<\/p>\n
N\u00e4r Magnus spelade akustiskt var det p\u00e5 nylonstr\u00e4ngad gitarr. Tekniken var en plankning av det som svenska trubadurer som Finn Zetterholm, Bengt S\u00e4ndh och andra anv\u00e4nde sig av, allts\u00e5 det allra mest element\u00e4ra, s\u00e5dant som Fr\u00e4lsningsarm\u00e9n ocks\u00e5 anv\u00e4nde.<\/p>\n
Dag var oemottaglig f\u00f6r komplimanger f\u00f6r sitt fina spel och som en f\u00f6ljd av denna blygsamhet ovillig att l\u00e4ra ut det. Men Magnus lyssnade och h\u00e4rmade s\u00e5 gott han kunde.<\/p>\n
*<\/p>\n
Bland de nordamerikanska framf\u00f6rare av egna s\u00e5nger som Dag uppskattade fanns Leonard Cohen. Cohen var p\u00e5 den tiden (och det \u00e4r han kanske fortfarande) insmetad i floskler och platta, ogenomt\u00e4nkta karakt\u00e4riseringar: deppig, tungsint och om\u00f6jlig att lyssna p\u00e5 utan levande ljus i m\u00f6rka rum, vin och livsleda. Dag s\u00e5g igenom den d\u00e4r skiten och han f\u00f6rmedlade det han s\u00e5g till Magnus. D\u00e4rmed grundlades n\u00e5got som fortfarande \u00e4r gemensamt \u2013 intresset f\u00f6r Cohen och uppfattningen att detta \u00e4r en d\u00f6rr till n\u00e5got st\u00f6rre och klarare som finns bakom det h\u00e4r vi dag efter dag traskar omkring i.<\/p>\n
*<\/p>\n
Dag skrev l\u00e5tar, s\u00e5 gjorde Magnus. Dag och Magnus bildade en grupp best\u00e5ende av Dag och Magnus. Den hade namnet Jag\u00e5Dag. Fattar du? Fattar du det roliga? Om man s\u00e4ger Jag\u00e5Dag snabbt s\u00e5 l\u00e5ter det som \u201dja, goddag\u201d!<\/p>\n
Vi spelade n\u00e5gra g\u00e5nger och t\u00e4nkte att vi g\u00e4rna ville forts\u00e4tta med det. Det var en g\u00e5ng p\u00e5 Kn\u00e4ppingen, en g\u00e5ng p\u00e5 f\u00e4ngelset i Norrk\u00f6ping, en g\u00e5ng p\u00e5 Folkets hus i Mj\u00f6lby. Vid de tv\u00e5 sistn\u00e4mnda tillf\u00e4llena spelade vi ihop med en rockgrupp som hette\u2026. ja, vad var det nu igen? Vi har gl\u00f6mt. Men H\u00e5kan Lager (inte journalisten som skrev proggens historia!!!) spelade gitarr och Svasse saxofon och en av bandets medlemmar tog senare livet av sig. Eller om det var hans brorsa, som v\u00e4l hette Slugis. Hur kan minnet svika en n\u00e4r det g\u00e4ller s\u00e5dant?!!<\/p>\n
Och sedan hade vi v\u00e4l ytterligare n\u00e5gra spelningar. M\u00f6jligen.<\/p>\n
-1979<\/a>\u00a0\u00a0 1979-1989<\/a>\u00a0\u00a0 1989-<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Dag spelade mest f\u00f6r sig sj\u00e4lv. Han hade ett musikaliskt \u00f6ga f\u00f6r ensamma m\u00e4n som spelade egna s\u00e5nger till eget gitarrackompanjemang. Det var i relation till en specifik nordamerikansk tradition som han kunde odla det intresset. St\u00f6rst i denna var f\u00f6rst\u00e5s Bob Dylan. Men Dag k\u00e4nde till m\u00e5nga flera artister av snarlik typ. Hans kunskaper … Forts\u00e4tt l\u00e4sa Jag\u00e5dag<\/span>