L\u00e4rka hette gymnasiet i Norrk\u00f6ping. Sedan fanns det ocks\u00e5 Teknis men det brydde man sig ju inte om.<\/p>\n
P\u00e5 L\u00e4rka gick Magnus och k\u00e4nde sig konstig. Lite glad ibland, men mest olustig, vilsen, p\u00e5 oklara grunder frustrerad. Oerh\u00f6rt sugen p\u00e5 att g\u00f6ra n\u00e5got annat, men of\u00f6rm\u00f6gen att komma p\u00e5 vad detta andra kunde vara.<\/p>\n
Det verkade finnas andra som k\u00e4nde likadant. De drog sig till varandra. Det var n\u00e5gonting med politik. En del gick med i det nybildade R\u00f6d Ungdom som stod SKP n\u00e4ra. Jaja, det var v\u00e4l bra att de gjorde det.<\/p>\n
Andra, som till exempel Magnus, gick inte med. De var tveksamma och tveh\u00e5gsna. Var det egentligen alls politik det var fr\u00e5ga om? Den st\u00e4llde vissa krav p\u00e5 en inre och yttre disciplin och var det inte just det man hade s\u00e5 sv\u00e5rt att st\u00e5 ut med?<\/p>\n
De \u2013 b\u00e5de de som var mer och mindre s\u00e4kra p\u00e5 detta med politik \u2013 kl\u00e4dde sig p\u00e5 ett s\u00e4tt som nog skulle vara ovanligt och originellt. Det var det ju inte, det s\u00e5g man n\u00e4r alla dessa originella tr\u00e4ffades. De liknade varandra v\u00e4ldigt mycket.<\/p>\n
N\u00e5gonting fl\u00e4rdfritt, folkligt, m\u00f6jligen prolet\u00e4rt, och samtidigt uppseendev\u00e4ckande efterstr\u00e4vades. Det skulle v\u00e4l uttrycka att man stod utanf\u00f6r det som uppfattades som konformt, ansp\u00e4nt och m\u00f6rdande trist. Det fick nog ocks\u00e5 g\u00e4rna v\u00e4cka lite anst\u00f6t p\u00e5 det h\u00e5llet. Irritation fr\u00e5n de konforma och ansp\u00e4nda var i alla fall ett uttryck f\u00f6r att man inte h\u00f6rde ihop med dem. Vilket skulle bevisas.<\/p>\n
*<\/p>\n
Men sedan var det musiken. En viss typ av musik som tr\u00e4ffade k\u00e4nslor som man inte riktigt f\u00f6rstod och som det inte fanns n\u00e5got utrymme f\u00f6r. Den musiken var vild, experimenterande, galen, uppk\u00e4ftig, ibland tafflig, ibland ekvilibristisk, vindlande of\u00f6ruts\u00e4gbar, s\u00e5rig, berusad, slafsig, trasig, nerv\u00f6s och gav v\u00e4l fullst\u00e4ndigt fan i vad folk tyckte om det.<\/p>\n
Ibland kunde den ocks\u00e5 \u00f6ppna d\u00f6rrar till v\u00e4rldar av outgrundlig sk\u00f6nhet som var s\u00e5 stark att det gjorde ont. Det var b\u00e5de skr\u00e4mmande och ett upphov till k\u00e4nslor av trygghet och djup f\u00f6rankring. En hemkomst till ett hem som man inte visste att man hade.<\/p>\n
*<\/p>\n
Och d\u00e5, p\u00e5 den tiden, v\u00e4xte musikr\u00f6relsen fram. Den progressiva musikr\u00f6relsen som n\u00e5gon idiot s\u00e5 sm\u00e5ningom kom p\u00e5 att kalla den. Musikr\u00f6relsen fick en att tro att det var m\u00e5nga f\u00f6r vilka musiken betydde samma saker som f\u00f6r en sj\u00e4lv.<\/p>\n
Och alla kunde spela, det var nog det mest fantastiska. Eller snarare det n\u00e4st mest fantastiska. Mest fantastiskt var att s\u00e5 m\u00e5nga trodde att detta verkligen st\u00e4mde. De omfattade sin tro med stor uppriktighet. Med hj\u00e4lp av tv\u00e5 gitarrackord, n\u00e5gon form av bankande med anspr\u00e5k p\u00e5 takth\u00e5llning och ett inlevelsefullt hojtande blev de fullv\u00e4rdiga medskapare av musikens h\u00e4nf\u00f6rande vildmark.<\/p>\n
Och texterna, vi f\u00e5r inte gl\u00f6mma texterna. Ocks\u00e5 s\u00e5dana kunde alla g\u00f6ra, i alla fall s\u00e5 l\u00e4nge de verkligen menade vad de uttryckte. Om allt kunde texterna handla, men mest om det man var missn\u00f6jd med, vad det nu var.<\/p>\n
*<\/p>\n
Musikens makt hette ju tidningen som ville representera denna spretiga r\u00f6relse av allt m\u00f6jligt som var lite nytt och ovanligt och \u00f6ppet. Magnus b\u00f6rjade tillsammans med n\u00e5gra andra att s\u00e4lja den p\u00e5 L\u00e4rka. Det gick v\u00e4l s\u00e5 d\u00e4r. Kommersiellt sett gick det inte alls. Men det k\u00e4ndes mycket angel\u00e4get.<\/p>\n
Efter en tid blev f\u00f6rs\u00e4ljarna p\u00e5 L\u00e4rka inbjudna till Vaxholm dit skivbolaget MNW (som d\u00e5 betydde Musikn\u00e4tet Waxholm) hade sin verksamhet f\u00f6rlagd. Det skulle h\u00e5llas ett m\u00f6te i syfte att staga upp och utveckla verksamheten kring tidningen.<\/p>\n
L\u00e4rkaf\u00f6rs\u00e4ljarna tog sig dit. Med t\u00e5g f\u00f6rmodligen. Eller liftade de (man gjorde det ibland p\u00e5 den tiden)? Jocke Crona var med. Han heter numera Johan Croneman och recenserar film och liknande i DN.<\/p>\n
I Vaxholm satt medlemmar ur Gunder H\u00e4gg (hette de v\u00e4l d\u00e5?) och Arbete och fritid och f\u00f6rmodligen Tommy Rander och H\u00e5kan Sandblad och pratade om saker som n\u00e4stan gick att f\u00f6rst\u00e5.<\/p>\n
N\u00e4r m\u00f6tet var slut hade n\u00e5gon kommit p\u00e5 att det kanske vore en po\u00e4ng om tidningens kommission\u00e4rer uppr\u00e4ttade kontakt med varandra. Det kunde ju leda till n\u00e5gonting bra.<\/p>\n
L\u00e4rkaf\u00f6rs\u00e4ljarna leddes till ett rum d\u00e4r ett slags register \u00f6ver kommission\u00e4rer f\u00f6rvarades. Kunde det m\u00f6jligen vara s\u00e5 att det i Norrk\u00f6ping fanns andra som s\u00e5lde Musikens makt? Det gjorde det, visade det sig. En person, n\u00e4rmare best\u00e4mt. Han hette Dag Sver\u00e9us och gick p\u00e5 Hagagymnasiet.<\/p>\n
Det var ett ganska omtumlande besked som m\u00e4rkbart vidgade v\u00e4rlden. Det fanns allts\u00e5 tv\u00e5 gymnasier i Norrk\u00f6ping! Och p\u00e5 det andra fanns en person som f\u00f6rmodligen tyckte och t\u00e4nkte ungef\u00e4r som man sj\u00e4lv.<\/p>\n
-1979<\/a>\u00a0\u00a0 1979-1989<\/a>\u00a0\u00a0 1989-<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" L\u00e4rka hette gymnasiet i Norrk\u00f6ping. Sedan fanns det ocks\u00e5 Teknis men det brydde man sig ju inte om. P\u00e5 L\u00e4rka gick Magnus och k\u00e4nde sig konstig. Lite glad ibland, men mest olustig, vilsen, p\u00e5 oklara grunder frustrerad. Oerh\u00f6rt sugen p\u00e5 att g\u00f6ra n\u00e5got annat, men of\u00f6rm\u00f6gen att komma p\u00e5 vad detta andra kunde vara. Det … Forts\u00e4tt l\u00e4sa Musikens makt och ett stycke viktig information<\/span>