{"id":781,"date":"2014-08-21T16:52:13","date_gmt":"2014-08-21T16:52:13","guid":{"rendered":"http:\/\/destolindstrom.se\/wordpress\/?page_id=781"},"modified":"2021-10-27T15:02:19","modified_gmt":"2021-10-27T14:02:19","slug":"om-man-tar-borjan-pa-sextiotalet","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/destolindstrom.se\/wordpress\/?page_id=781","title":{"rendered":"Om man tar b\u00f6rjan p\u00e5 sextiotalet"},"content":{"rendered":"

D\u00e5 drack kortklippta m\u00e4n i nylonskjorta och slips kaffe med kvinnor i Farah Dibafrisyrer, obekv\u00e4ma kl\u00e4nningar och strumpor i samma material som m\u00e4nnens skjortor. \u00c4ven om de f\u00f6rs\u00f6kte se \u00e4ldre ut, s\u00e5 var de nog inte mer \u00e4n trettio, trettiofem. Det var s\u00f6ndag och de satt i n\u00e4stan kubiska rum som var sparsamt inredda med m\u00f6bler som gjorde sitt b\u00e4sta f\u00f6r att se moderna ut.<\/p>\n

M\u00e4nnen och kvinnorna f\u00f6rs\u00f6kte ocks\u00e5 vara moderna. Det var mycket sv\u00e5rt. De flesta undrade hur i helvete de hade hamnat i dessa rum och m\u00e5nga l\u00e4ngtade hem till landet. De var f\u00f6dda och kanske uppvuxna d\u00e4r, n\u00e4mligen. I alla fall s\u00e5 var deras f\u00f6r\u00e4ldrar det. Andra \u00e5ter k\u00e4nde sig, p\u00e5 ett s\u00e4tt som de inte riktigt kunde redog\u00f6ra f\u00f6r, avskurna fr\u00e5n den arbetaridentitet som deras mammor och pappor passat s\u00e5 bra i. Sj\u00e4lva passade de inte riktigt bra n\u00e5gonstans, tyckte de.<\/p>\n

Nylonkragen skavde och det var hoppl\u00f6st att hitta ett samtals\u00e4mne som k\u00e4ndes otvunget och lustfyllt. Det blev s\u00e5 l\u00e4tt fel n\u00e4r man v\u00e4l kom sig f\u00f6r att s\u00e4ga n\u00e5got. (Svettlukten fr\u00e5n en del av nylonskjortorna hade inte bara med hygienvanor och kvardr\u00f6jande kroppsarbete att g\u00f6ra.)<\/p>\n

Allts\u00e5, risken var ju inte bara att det blev fel, utan att det blev dubbelt fel. De satt d\u00e4r och k\u00e4nde sig vilsna i tv\u00e5 system, i tv\u00e5 kulturer, i tv\u00e5 temporala rytmer som inte ville veta av varandra. Ett var lantligt, prolet\u00e4rt, \u00e5lderdomligt och p\u00e5 en och samma g\u00e5ng en trygghet och en skam. Det andra var modernt, urbant och skr\u00e4mmande.<\/p>\n

Allts\u00e5 b\u00e4st att h\u00e5lla k\u00e4ften? Men man satt ju nu \u00e4nd\u00e5 h\u00e4r och hade dubbla krav p\u00e5 sig att vara trevlig.<\/p>\n

*<\/p>\n

Den oerh\u00f6rda l\u00e4ttnad och rena lycka som slapp l\u00f6s n\u00e4r Snoddas bj\u00f6ds in av Lennart Hyland till Karusellen (jo, det var p\u00e5 femtiotalet, men va fan!) och d\u00e5 var klurigt folklig, var egentligen inte det minsta konstig.<\/p>\n

\u201dJas\u00e5, du \u00e4r lyriker, du\u201d, sa Hyland.<\/p>\n

\u201dVad \u00e4r det f\u00f6r n\u00e5got?\u201d sa Snoddas.<\/p>\n

Och publiken i studion br\u00f6t ut i ett spontant, okontrollerat skratt som hade tv\u00e5 k\u00e4llor: befrielse och desperation.<\/p>\n

Appl\u00e5den efter att Snoddas sjungit Flottark\u00e4rlek (utan refr\u00e4ngen \u201dHadderian, haddera\u201d \u2013 den str\u00f6ks p\u00e5 grund av tidspress) \u00e4r den l\u00e4ngsta som Sveriges Radio n\u00e5gonsin m\u00e4tt.<\/p>\n

*<\/p>\n

Den fanns barn p\u00e5 den tiden ocks\u00e5. Vissa var pojkar och inte ens tio \u00e5r gamla. F\u00f6r dem fanns inget alternativ till att ta p\u00e5 sig nylonskjorta, fluga (f\u00e4rdigknuten, f\u00e4st p\u00e5 res\u00e5rband) och stickig yllekavaj och s\u00e4ga god dag och ta gamla tanter (tanter, vill vi noga understryka, som i en annan tid och kulturell situation betraktades med en helt annan v\u00e4rme, respekt, intresse och v\u00f6rdnad) i handen och bocka. Bed\u00f6mdes dressyrstycket som v\u00e4l utf\u00f6rt erbj\u00f6ds en Kungens av Danmark br\u00f6stkaramell ur en kristallsk\u00e5l. De sm\u00e5 pojkarna hatade Kungens av Danmark br\u00f6stkarameller. Men vad skulle de g\u00f6ra?<\/p>\n

*<\/p>\n

Men det var mycket v\u00e4rre \u00e4n s\u00e5. Omgjordade av \u00e4ngslighet fick de l\u00e4ra sig vad man skulle sk\u00e4mmas f\u00f6r, vad man borde sk\u00e4mmas f\u00f6r och att det fanns s\u00e5 mycket som inte ens gick att f\u00f6rest\u00e4lla sig och uttala som man borde sk\u00e4mmas \u00e4nnu mera f\u00f6r.<\/p>\n

Man kunde l\u00e4ra sig att kontrollera det som man hade kontroll \u00f6ver. Det var det enda. Allt som barnen upplevde som roligt och viktigt var d\u00e4rf\u00f6r f\u00f6rbjudet.<\/p>\n

Jo, kan nu n\u00e5gon inv\u00e4nda, men man fick ju \u00e4nd\u00e5 sjunga Bellman i skolan.<\/p>\n

Det st\u00e4mmer, svarar vi, men vilken Bellman? Fj\u00e4riln vingad syns p\u00e5 Haga, inget annat. Ack du min moder? Mollberg satt i paulun? Gubben \u00e4r gammal? Fugedaboudit! Bellman som en fj\u00e4ril fick de ta del av. Allts\u00e5 en Bellman utan kropp, d\u00f6d, erotik, f\u00f6rtvivlan, utan botten.<\/p>\n

*<\/p>\n

Men tack och lov skred Per Oscarsson in i Hylands h\u00f6rna och kl\u00e4dde av sig allt utom de sista kallingarna och pratade om v\u00e4sentligheter. Det fanns, visade han d\u00e4rmed, glipor i detta j\u00e4rnregemente av trivsel och livsf\u00f6rnekelse.<\/p>\n

*<\/p>\n

Du kan v\u00e4l begripa att man b\u00f6rjade speja efter fler.<\/p>\n

Besviken<\/a><\/p>\n

\"\"<\/a><\/div>\n
(Foto: Bjudning i vardagsrum – DA2013-02806-SE_CFN_HSB_HSBR_ofor_0497.tif)<\/span><\/div>\n

-1979<\/a>\u00a0\u00a0 1979-1989<\/a>\u00a0\u00a0 1989-<\/a><\/p>\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

D\u00e5 drack kortklippta m\u00e4n i nylonskjorta och slips kaffe med kvinnor i Farah Dibafrisyrer, obekv\u00e4ma kl\u00e4nningar och strumpor i samma material som m\u00e4nnens skjortor. \u00c4ven om de f\u00f6rs\u00f6kte se \u00e4ldre ut, s\u00e5 var de nog inte mer \u00e4n trettio, trettiofem. Det var s\u00f6ndag och de satt i n\u00e4stan kubiska rum som var sparsamt inredda med … Forts\u00e4tt l\u00e4sa Om man tar b\u00f6rjan p\u00e5 sextiotalet<\/span> →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":675,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-781","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/destolindstrom.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/781","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/destolindstrom.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/destolindstrom.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/destolindstrom.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/destolindstrom.se\/wordpress\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=781"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/destolindstrom.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/781\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":12755,"href":"https:\/\/destolindstrom.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/781\/revisions\/12755"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/destolindstrom.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/675"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/destolindstrom.se\/wordpress\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=781"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}