Vi betraktade oss som mycket politiskt intresserade. Vi hade v\u00e5ra \u00f6vertygelser. De befann sig l\u00e5ngt ut till v\u00e4nster p\u00e5 den politiska skalan. Det politiska engagemanget var v\u00e4l inte helt j\u00e4mnt f\u00f6rdelat i gruppen, men det var genomg\u00e5ende djupt k\u00e4nt och omfattat med uppriktighet.<\/p>\n
Vi ville nog att det skulle avspeglas i v\u00e5ra l\u00e5tar och v\u00e5ra framtr\u00e4danden. Det var inte l\u00e4tt. Ibland fick vi kanske till n\u00e5gon politisk l\u00e5t som funkade n\u00e5gorlunda. Vi framtr\u00e4dde ocks\u00e5 ganska ofta i politiska sammanhang, men det k\u00e4ndes nog aldrig helt avsp\u00e4nt. Inte f\u00f6r oss i alla fall och inte f\u00f6r den del av publiken som hade den mest allvarsamma relationen till politik. I de kretsarna fungerade vi nog snarast provocerande, trots att detta inte var v\u00e5r avsikt.<\/p>\n
Men vi gav oss inte f\u00f6r det. Vi ordnade faktiskt sj\u00e4lva politiska konserter. I alla fall vid ett tillf\u00e4lle; minnet sl\u00e4pper f\u00f6r \u00f6gonblicket inte fram mer. Det var p\u00e5 Spr\u00e4ngkullen, till st\u00f6d f\u00f6r Solidarno\u015b\u0107 i Polen. Det var vi och Kai Martin & Stick! och ett rockband best\u00e5ende av unga tjejer fr\u00e5n Kungsbacka. Arrangemanget krockade tidsm\u00e4ssigt med n\u00e5got annat och st\u00f6rre och m\u00e5nga slantar till Solidarno\u015b\u0107, som d\u00e5 k\u00e4mpade mot den stelnade stalinismen, inbringade det inte. Men i alla fall. Vi f\u00f6rs\u00f6kte och vi trodde, som m\u00e5nga av v\u00e5ra \u00e5siktsfr\u00e4nder, att kampen i Polen skulle frambringa en klokare och demokratisk socialism. S\u00e5 blev det ju inte.<\/p>\n
Det var ju ocks\u00e5 s\u00e5 att de rent politiska texternas omr\u00e5de var ockuperat av l\u00e5tskrivare som vi inte kunde uppfatta som annat \u00e4n torra, trista och begr\u00e4nsade i sina perspektiv p\u00e5 b\u00e5de politiken och livet. Vi drogs i st\u00e4llet mot en annan pol. Den pr\u00e4glades av ambitionen att koppla samman liv och politik. Ambitionen f\u00f6r resten? Snarare var det s\u00e5 att d\u00e4r fanns en \u00f6vertygelse om att politik och liv h\u00f6rde ihop. Det fanns sj\u00e4lvklara f\u00f6rbindelser mellan politisk kamp, i tidens tappning, och saker som k\u00e4rlek, ensamhet, sorg, k\u00e4nslan av absurditet och meningsl\u00f6shet, pl\u00f6tsligt uppflammande gl\u00e4dje. Det g\u00e4llde bara att hitta dessa f\u00f6rbindelser och gestalta dem.<\/p>\n
Det \u00e4r ju m\u00f6jligt att det var och kanske \u00e4r s\u00e5, men utan tvekan \u00f6verskattades den l\u00e4tthet med vilken dessa kopplingar kunde g\u00f6ras och ges en estetisk form. Det \u00e4r mycket som g\u00f6r att det idag inte \u00e4r okomplicerat att l\u00e4sa och h\u00f6ra (i alla fall vissa av) de texter som vi skrev p\u00e5 den tiden. Men allra, allra sv\u00e5rast \u00e4r det n\u00e4r den h\u00e4r \u00f6vertygelsen tydligt g\u00e5r i dagen. Det h\u00e4nder d\u00e5 att vi ryser. R\u00f6s vi ocks\u00e5 p\u00e5 den tiden? Som vi minns det kunde nog det f\u00f6rekomma, om \u00e4n ej i samma omfattning som idag. S\u00e5 h\u00e4r kanske: d\u00e5 r\u00f6s vi ibland, nu skakar vi, som av feberfrossa.<\/p>\n
*<\/p>\n
Vi var v\u00e4nster p\u00e5 olika s\u00e4tt. En var partiansluten trotskist, en sympatiserade med KPML(r) och en sympatiserade fr\u00e4mst med sitt eget, h\u00f6gst karakteristiska, vankelmod och hittade v\u00e4l egentligen aldrig n\u00e5gon inriktning att heja p\u00e5. Han lutade dock mest mot F\u00f6rbundet Kommunist.<\/p>\n
Trots att vi alla h\u00f6ll till till v\u00e4nster fanns det allts\u00e5 rej\u00e4la meningsskillnader mellan oss. Den som kan sin revolutionshistoria inser snabbt det. Men vi blev aldrig osams p\u00e5 grund av detta. Det s\u00e4ger v\u00e4l i sin tur n\u00e5got om hur politiska uppfattningar kom till uttryck i v\u00e5ra texter. Detaljerat och partispecifikt var det aldrig. Delvis berodde v\u00e4l det p\u00e5 att vi f\u00f6redrog att h\u00e5lla sams och ha kul.<\/p>\n
N\u00e4r vi i mitten av den h\u00e4r perioden f\u00f6rmerade oss och kom att best\u00e5 av inte mindre \u00e4n fyra medlemmar vidgades m\u00f6jligheterna till politisk os\u00e4mja. Den fj\u00e4rde medlemmen kunde n\u00e4mligen d\u00e5 – d\u00e4mpat, f\u00f6rsiktigt – och kan nu – stolt, ljudligt – s\u00e4ga ”jag \u00e4r\/var inte kommunist”. Ett snudd p\u00e5 skandal\u00f6st p\u00e5st\u00e5ende d\u00e5, ett respektabelt idag. Men n\u00e5gon sorts v\u00e4nster var han \u00e4nd\u00e5. V\u00e4nsterliberal skulle man kanske kunna s\u00e4ga. Det \u00e4r ju en fras som erbjuder en behaglig luddighet. \u00d6kade interna politiska avst\u00e5nd s\u00e5ledes, men likafullt: inte mycket av politisk tr\u00e4ta och kontrovers.<\/p>\n
Fast riktigt sant \u00e4r inte det. Vi hade en l\u00e5t vars text drev g\u00e4ck med KPML(r). (r)-sympatis\u00f6ren ville inte att vi skulle spela den. Trotskisten (som i \u00e4rlighetens namn sm\u00f6g in sm\u00e5 hemliga trotskistiska signaler i vissa texter och som kanske ibland, i korta \u00f6gonblick, dr\u00f6mde om att st\u00e4lla Desto Lindstr\u00f6m i partiets tj\u00e4nst) drev trots det igenom framf\u00f6randet av l\u00e5ten. Han upptr\u00e4dde d\u00e4rigenom odemokratiskt. Han sk\u00e4ms idag f\u00f6r detta.<\/p>\n
-1979<\/a>\u00a0\u00a0 1979-1989<\/a>\u00a0\u00a0 1989- <\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Vi betraktade oss som mycket politiskt intresserade. Vi hade v\u00e5ra \u00f6vertygelser. De befann sig l\u00e5ngt ut till v\u00e4nster p\u00e5 den politiska skalan. Det politiska engagemanget var v\u00e4l inte helt j\u00e4mnt f\u00f6rdelat i gruppen, men det var genomg\u00e5ende djupt k\u00e4nt och omfattat med uppriktighet. Vi ville nog att det skulle avspeglas i v\u00e5ra l\u00e5tar och v\u00e5ra … Forts\u00e4tt l\u00e4sa V\u00e4nster<\/span>