Den här stan är ju väldigt bra, men varför måste den vara så lite? Varför måste den ha så lite innehåll; så lite yta per kvadratmeter, så lite rymd per kubikmeter?
Skulle den inte kunna vara tätare och trängre, djupare och längre? Varför pekar den inte inåt mot ett mer levande liv? Varför bågnar den sig inte sprickfärdig omkring hemligheter och halvt förverkligade fantasier? Varför tar det bara tio minuter att traska igenom Vasastan?
Varför är den inte som den var förr? Varför är den inte som den var på 1930-talet, 1810-talet och 1690-talet? Varför låter den inte förhoppningarna och drömmarna hos alla dem som bott i stan ljuda klart och tydligt? Varför är den inte som den är nu? Varför är den inte som den kommer att bli?
Varför är den så hemlig om sina hemligheter? Varför vill den inte avslöja vad som finns bakom yta och kulisser? Varför håller den inte vad den lovar? Varför finns det inga biskopar i Biskopsgården och inga länsmän i Länsmansgården? Varför hittar man inte ett uns av hjäll i Hjällbo?
Här borde finnas mer krogar och fik, teatrar, kyrkor, sekter och sällskap, folkfyllda torg och feta betydelser som korsade luften i ett kontinuerligt svischande. Det kan man väl ändå få begära! Här finns inget Colosseum, ingen Globe theatre, ingen stor moské – som i Damaskus – som är en ombyggd bysantinsk kyrka som vilar på ruinerna av ett Jupitertempel som vilar på ruinerna av ett arameiskt tempel. Varför gör det inte det?
Och varför är inte Gamlestan äldre? Varför är inte Olskroken krokigare? Varför är inte långgatorna längre och fler? Hur kan Utby stå ut? Varför är Tynnered så tynt? Varför är Skojarbacken inte skojigare? Och framför allt: varför flyger inte Flygarns Haga, åtminstone någon decimeter över markytan?