”Då konung Oscar efter ett besök i Göteborg skulle lämna staden och på kvällen for till järnvägsstationen, voro gatorna, där han skulle färdas fram, överfyllda av folk. Jag åkte, som då var vanligt, i en vagn före det kungliga ekipaget. På ett ställe iakttog jag då en samling av de värsta Masthuggspojkarna, samtliga mer eller mindre onyktra och synbarligen i lynne att ställa till något ofog. Jag lät min vagn långsamt köra tätt förbi, och vänd till dem sade jag: ’Låt nu se gossar, att ni hedrar er själva och Göteborg och hurrar bra när kungen far förbi’. ’Gud bevare polismästarn’, svarade de enstämmigt, rätade på sig och, då konungens vagn strax därefter passerade förbi dem, hurrade de så taktfast och kraftigt man någonsin kunde önska. Hade jag tilltalat dem häftigt eller på något sätt ovänligt, hade de säkerligen ställt till med något spektakel.”
*
Detta skriver polismästaren A.O. Elliot i sina Minnen från det gamla Göteborg. Händelsen bör ha utspelat sig på 1870-talet, tidigast 1872, då Oscar II blev kung.
Typer som Elliot (som var omvittnat illa omtyckt och stundom hatad i Göteborgs arbetarbefolkning) och som delar hans perspektiv har nog alltid funnits. Kanske kommer de också alltid att finnas. I så fall finns det åtminstone en anledning för Desto Lindström att fortsätta spela så länge orken räcker.
