Du får svårare för varje månad som går att få pengarna att räcka till
och det verkar precis som om någon ser till så att ingenting blir som du vill
luften du andas och vattnet du dricker blir allt mera proppat med skit
på minsta jävla behov som du har görs det helt ogenerat profit
din kroppsliga hälsa är knappast på topp, den mentala slår bottenrekord
den vardag du lever och arbetar i blir allt mera jävlig och hård
men du bara stånkar och pustar och gnyr som en skitnödig, trött gammal märr
och gör gärna det, om det roar dej så, men det hjälper dej inte, tyvärr
livet blir knappast uthärdligare av att du sitter hemma och glor
det ska du ha jävligt klart för dej va, hörrödu, ditt förbannade snor

Du tror visst att du är den enda bland folk som begriper sej på jävelskap
och vänsterns paroller är ingenting annat än tjatigt och okänsligt gap
det är jävligt och hårt, men det är som det är och Karl Marx har ju tragiskt nog dött
så därifrån kommer det knappast nån räddning och själv är du visst lite trött
men du verkar tro att på nåt jävla sätt ska nog allting bli fixat ändå
när allt är förgiftat, när botten är nådd kommer änglarna ner från det blå
och kastar ursinnigt all ondska i sjön, på änglars charmerande vis
och tillsammans med änglarna bygger du upp ett jordiskt och ljuvt paradis
men att tro på änglar hör barndomen till, du verkar visst aldrig bli stor
det ska du ha jävligt klart för dej va, hörrödu, ditt förbannade snor

Vad du har att vänta dej är inget annat än mera förtryck och förbud
ingen ska hjälpa dej alls, allra minst någon bussig och faderlig gud
ingen uppoffrande och förlåtande mor, ingen ärlig justitieombudsman
och inte den vänliga Saltsjöbadsanda du tror på i lönndom ibland
din upprättelse ska inte komma till dej i ett vackert inslaget paket
med varmaste hälsningar från nån rättfärdig och statlig, central myndighet
tro mej, du gjorde oss båda en tjänst om du fattade från och med nu
ingen har nån anledning att upprätta dej, ingen utom de dina och du
din räddning är inte planerad och klar på nåt obekant, statligt kontor
det ska du ha jävligt klart för dej va, hörrödu, ditt förbannade snor

Det har sagts förut, men tål sägas igen, denna uttjatade aforism,
att ensam är svag och han blir lätt ett offer för feg apati och cynism
om man vill göra nånting av sitt liv får man sluta sej samman och slåss
och om du vill gråta, så gör gärna det, men gör det tillsammans med oss
för visst är vi rädda och visst mår vi skit och visst tränger sej vanmakten på
men ett kollektivt erkännande av vår skräck är en stapplande början ändå
men den aforismen, den avfärdar du som patetisk och ogenomtänkt
och du är för feg för att säga nåt annat, allt sånt har du grundligt förträngt
men sitt du för helvete och ruttna bort, i den snuskiga kvart du bebor
det ska du ha jävligt klart för dej va, hörrödu, ditt förbannade snor

3–4 1981