Alingsås kan man komma ifrån. Evert Wängberg gör det. Det är inget konstigt med det.
Han verkade som mixare och ljudgubbe i Göteborg. För bandet Sådd bland annat och Frans Gropa (som möjligen utvecklades ur Sådd på något sätt). Peter var med i Frans Gropa, så det var väl därför han och Evert lärde känna varandra. Med Alingsås hade det däremot inte mycket att göra (men kanske ändå något).
Evert vandrade in i Desto Lindström runt 1983. Hans uppgifter då var främst att göra inspelningar. Av det skälet sitter han numera på ett stort och möjligen komprometterande material som vi hoppas att han handhar på ett omdömesgillt sätt.
Sedan blev det vanligare att vi förstärkte oss själva med ett PA som tillhörde Frans Gropa och som Peter var delägare i. Det var för oss en stor glädje att Evert då åtog sig jobbet som mixare. Det krävde sin man. Mikrofonteknik har aldrig varit vår specialgren och vi har väl heller aldrig utvecklat någon mera förfinad känsla för skillnaderna mellan viskningar och illvrål. Men Evert kämpade framgångsrikt på och skapade en ljudbild som det sällan fanns anledningar att rikta tekniska anmärkningar mot.
Vi minns honom ofta med en lödkolv i handen och ett ansiktsuttryck av effektivt kontrollerad panik. Så var det med Desto Lindström – saker, men också mindre tingliga fenomen, gick kontinuerligt sönder. Det var ingen källa till egentlig oro, det kan snarare beskrivas som vår arbetsmetod (i den mån vi hade någon). Kontrollerad panik var i stora stycken motorn i vår verksamhet, inte minst när det gällde att fylla låtar med textuellt och musikaliskt innehåll. Kanske var det till och med så att det var just kontrollerad panik som vi ville besjunga.
Men utan lödkolv ingen kontroll, blott fritt flödande panik. Everts insats i Desto Lindström är därför svåröverskattad.