En tystnad av en mycket särskild sort
av tafatt prat, musik och minnestal
en samling vid ett tomrum, en man kort
kistans absoluta, tunna skal

Han är borta nu
nu är han en som var
men hans frånvaro är här och stannar kvar

Kamraten vid min sida tar min hand
jag känner pulserna från hennes gråt
det skälver nu i gamla, glömda band
bland oss som sitter kvar i samma båt

Han är borta nu
nu är han en som var
men hans frånvaro är här och stannar kvar

Orättvist och föga meningsfullt
ingenting att ta än det som ges
själars avsked utan tro och kult
jag önskar ändå att vi återses

Han är borta nu
nu är han en som var
men hans frånvaro är här och stannar kvar