Min älskades triumfmarsch

Nämen se, där går min kära, kolla in så stolt hon rör sej
som drog hon ut på korståg mot all destruktivitet
och man undrar smått generat om det verkligen går för sej
att man traskar genom livet med sån självklar öppenhet

Lindström har lärt sin läxa
han har varit ett korkat fä
Lindström har börjat växa
sen den dan han gick ner på knä

Hon marscherar genom livet, det är nästan som hon dansar
hennes skratt är projektiler som väl vet var dom tar
dom slår sönder hat och feghet och dom spräcker Lindströms pansar
så Lindström står här blottad och utan nåt försvar

Lindström …

Tomma ord och döda blickar och nervösa hostattacker
brinner upp när hon marscherar, av friktionen tar dom fyr
å, det är en ljuvlig plåga och hon är så jävla vacker
och aldrig har jag upplevt sån uppbygglig tortyr

Lindström …

Och borta är nu såren jag förstrött mej med att slicka
men nu klarar jag mej utan sånt fånigt tidsfördriv
här ska du få mitt hjärta – du kan ha det i din ficka
sen marscherar vi tillsammans med långa, fasta kliv

Lindström …