”När vi var yngre trodde vi ju att allt skulle jämna ut sig i långa loppet. Glidarna skulle få betala. Skövlarna, egennyttan. Det skulle hinna i kapp dem. Plötsligt en dag vid badrumsspegeln. Var fick man det ifrån? Bibeln kanske. Forsythesagan. Vpk. När insikten kom att ingen automatisk rättvisa vare sig här eller hinsides existerar så träffade den oss som om en isbit tryckts genom pannan och vi var tvungna att lägga oss på sängen. Vi steg sedan upp. Då var landet ödelagt. Man sa oss att hundra års sociala landvinningar var ett misstag och att barnen som åkte ut med badvattnet fick lära sig simma bäst de ville eftersom simskola var lika med ofantlig sektor och för övrigt bara en parentes i drunkningshistorien. Vi beslöt oss då omgående att bilda familj, flock, brosk, celler, kedja, oss en uppfattning, koalition. Efteråt klädde vi på oss och gick. Lät lägenheten stå öppen. Stereon vara på. Det fanns vin kvar, och salta pinnar. Sträckte på lemmarna i duggregnet.”
Peter Törnqvist Lövsågare, innerkurva