Dag spelade mest för sig själv. Han hade ett musikaliskt öga för ensamma män som spelade egna sånger till eget gitarrackompanjemang. Det var i relation till en specifik nordamerikansk tradition som han kunde odla det intresset. Störst i denna var förstås Bob Dylan. Men Dag kände till många flera artister av snarlik typ. Hans kunskaper på området var mycket förfinade och sparsmakade.
Dag spelade stålsträngad gitarr. Han hade en fin sådan. På den hade han utvecklat en avancerad spelteknik.
När Magnus spelade akustiskt var det på nylonsträngad gitarr. Tekniken var en plankning av det som svenska trubadurer som Finn Zetterholm, Bengt Sändh och andra använde sig av, alltså det allra mest elementära, sådant som Frälsningsarmén också använde.
Dag var oemottaglig för komplimanger för sitt fina spel och som en följd av denna blygsamhet ovillig att lära ut det. Men Magnus lyssnade och härmade så gott han kunde.
*
Bland de nordamerikanska framförare av egna sånger som Dag uppskattade fanns Leonard Cohen. Cohen var på den tiden (och det är han kanske fortfarande) insmetad i floskler och platta, ogenomtänkta karaktäriseringar: deppig, tungsint och omöjlig att lyssna på utan levande ljus i mörka rum, vin och livsleda. Dag såg igenom den där skiten och han förmedlade det han såg till Magnus. Därmed grundlades något som fortfarande är gemensamt – intresset för Cohen och uppfattningen att detta är en dörr till något större och klarare som finns bakom det här vi dag efter dag traskar omkring i.
*
Dag skrev låtar, så gjorde Magnus. Dag och Magnus bildade en grupp bestående av Dag och Magnus. Den hade namnet JagåDag. Fattar du? Fattar du det roliga? Om man säger JagåDag snabbt så låter det som ”ja, goddag”!
Vi spelade några gånger och tänkte att vi gärna ville fortsätta med det. Det var en gång på Knäppingen, en gång på fängelset i Norrköping, en gång på Folkets hus i Mjölby. Vid de två sistnämnda tillfällena spelade vi ihop med en rockgrupp som hette…. ja, vad var det nu igen? Vi har glömt. Men Håkan Lager (inte journalisten som skrev proggens historia!!!) spelade gitarr och Svasse saxofon och en av bandets medlemmar tog senare livet av sig. Eller om det var hans brorsa, som väl hette Slugis. Hur kan minnet svika en när det gäller sådant?!!
Och sedan hade vi väl ytterligare några spelningar. Möjligen.