Serenad

Ingen i borgerligheten är vaken
krogen är stängd, sista vagnen har gått
ömsint och varsamt har sänkts över taken
en silkeslen slöja i mörkaste blått

och fullmånen ger den en sparsam förgyllning
som tävlar i lyskraft med gatlyktans sken
vi ger dej, Maria, vår nattsångarhyllning
när koltrasten trött slumrat in på sin gren

Kom ut! Låt oss uppfriska minnet av tider
då du var en del av vårt sorglösa gäng
det smärtar oss djupt att du ligger och lider
av saknad och sorg i din nyköpta säng

vi vet vilken olidlig smärta du känner
där du i din prydliga lägenhet står
nej, kom ut på gatan och dela med vänner
en avslagen öl och en skvätt Parador

Öppna ditt fönster, du fjättrade krake
som viljelös sprattlar i trygghetens garn
kom ut nu och lämna din dödstrista make
och glöm dina skrikiga, snoriga barn

och var inte rädd, för här ser du Maria
en dristig och dådkraftig räddningspatrull
av gossar som ännu är starka och fria
som offrar sin trygghet för frihetens skull

Minns du, Maria, vad vi hade roligt
när vi högt på nätterna sjöng som kvartett?
Det retade borgerligheten otroligt
kom ut, kära du, gör vår sånggrupp komplett

Vi lockar dig ut med det himmelska ljudet
av skönsång till sommarns och frihetens lov
Nu öppnar hon dörrn! Nej, det var tidningsbudet
han väser en kötted, förbittrad och dov

Öppna nu fönstret Maria för satan
här står vi och gastar och snart har vi väckt
varenda familjeidyll här på gatan
endast ditt fönster är slutet och släckt

Du ser väl för faan att månjäveln lyser
och det fast din frånvaro gör likadant
du skiter i oss, vi som står här och fryser
din liknöjda, pissljumma småborgartant

Betänk när du trängtande traskar där inne
att detta kanhända är din sista chans
och hur ska du nånsin få frid i ditt sinne
när sångerna sjunges nån helt annanstans

Jaha! Du är en av dom grå och besuttna
för fin för en öl och en skvätt Parador
så sitt i din fängelsehåla och ruttna
när vi bara vänder på klacken och går