Låter det helt rimligt? Det var i den akademiska världen vi först stötte på Håkan Andréasson. De som känner Håkan väl, men endast från några av hans rika personlighets sidor, undrar kanske över det sannolika i detta. Inte för att Håkan skulle sakna bildnings- och intelligensmässiga förutsättningar för att där dväljas. Tvärtom: han vet en massa och begriper saker fort som fan. Men hans personlighet stämmer inte särskilt väl med stereotypa uppfattningar om den akademiska världen. För att ta i ordentligt: i akademin ska man vara högdragen, konkurrensinriktad, ointresserad av fotboll och vanlig starköl, pretentiös, utrymmeskrävande, dominant och tala komplicerat på förfinad rikssvenska (eller möjligen modifierad skånska). Håkan är ingenting av detta. Han är motsatsen.
Men det är sant. Det var i akademin vi lärde känna varandra. På en kurs i arkeologi. Därifrån gled han in i Destogemenskapen på ett alldeles friktionsfritt sätt. Hängde med på spelningar. Umgicks. Flamsade med oss övriga. Det var berikande. Det tillförde ett särskilt sorgfritt och humoristiskt perspektiv på tillvaron. Och en del annat. Detta hände i början av 80-talet. Faktiskt innan Dag Widmark kom med i gruppen. (Så måste det väl ha varit?)
Men sitt allra viktigaste steg mot ett verkligt inlemmande tog han med hjälp av en lögn. En inspirerad, fyndig och rolig lögn, men likafullt en lögn. Det var på en av de där gårdsfesterna på Storebackegatan i Masthugget. Det var väl i mitten av 1980-talet. Evert bodde kanske där då. I så fall var det nog därför vi spelade.
Peter bodde där med sin familj också. Men det var betydligt senare, från 1993 kanske. Sedan flyttade han och hans familj därifrån. Undrar om de fortfarande håller på med de där gårdsfesterna på Storebackegatan?
Men i alla fall: Håkan satt i publiken när vi spelade, bredvid en kvinna (av något slag). Han talade med henne och mitt i denna akt torgförde han sin lögn. ”Jag känner de här grabbarna väldigt väl, faktiskt” (vilket ju i och för sig var sant), sa han. ”Jag är faktiskt deras manager.” Och sedan rann det på alldeles av sig självt. Han berättade att han ordnat en spelning på onsdag på Tjörn och lördagen därefter skulle vi framträda på Spårvägens dag. Åka runt på linje 3 och spela. Och så vidare.
Om den där kvinnan (av något slag) trodde honom vet vi inte, men vi tyckte att lögnen var rolig. Vi utnämnde honom till självutnämnd manager. Så särskilt mycket managersysslor utförde han väl inte, men det gjorde ju inte någon annan heller.
Numera är Håkan bland annat bokförläggare. Kolla själv: